Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
för sin del inte alls skämdes för att han var halv-
jude,
Sven var längre än båda sina föräldrar. Den lille
Hans såg med beundran upp på sin store son. För
Betty var hän alltjämt älsklingsbarnet, den hon
väntade sig mest av. Edla förstod hon sig icke
riktigt på, och Gotthard började bli en sorg för
henne, hon som aldrig tyckte sig ha haft några
sorger.
Jacob Levin hade fått sin plats på ena sidan om
Sven. Bredvid den unge såg doktorns ansikte ut-
torkat och trött it.
— O, vad jag är glad att vi åter äro tillsammans,
sade Betty med en suck av belåtenhet och nickade
åt Jacob och Sally,
Hon hade en vid, ljus sommärklänning på sig och
liknade, där hon satt, en planta, som trivsamt breder
ut sig och slår sina rötter var hon kommer.
— Ingenting är som en familj, sade då Benno
Levin med fuktigt glänsande ögon. Den bygger sin
mur. «.
— Å, pappa, är du där igen! utropade Jacob och
låtsades härma Stellans näsvisa ton.
Benno Levin log.
— Vi få inte tala för våra barn, fortsatte han
viskande över bordet till Peter. De tro att de äro
visare än vi. Det äro de också. De ha en hel genera-
tions försprång: Men vad jag ville säga, och som
min vise son tröttnat på att höra mig säga, är att
familjen bygger en mur, den timräar upp ett gott
5 —v, Krusenstjerna, Kvinnogatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
