Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AI,
Stanny nickade hastigt åt Angela och gick ut ur
salen för att fortsätta städningen uppe i flickornas
sovrum. Medan hon stod lutad över sängarna, såg
hon sin mor framför sig: liten, späd, graciös med
ett fylligt, skärt ansikte, söm var likt en flickas
ansikte under det vita mjuka håret. Flon hade en
gång haft en febersjukdom och sedan hade håret
varit vitt. Det var som en rokokodams silkes-
peruk. Och under skuggan av detta stora vita hår
skimrade ögonen blå och underbara som smycken.
Och som ädelstenar kunde de också ibland få ett
blänk av hård metall. |
Under Stannys barndom och uppväxt hade det
nyckfulla och besynnerligt intagande väsen, som var
hennes mor, givit henne en känsla äv att hela
världen gungade som ett hav under hennes fötter,
eller som ’om jorden svängt genom rymden med
alltför stark fart. Ingenting var säkert, ingenting
tryggt och visst i den luft, där modern andades.
Ena dagen smekte hon Stanny, lekte med henne,
kallande henne vid de lustigaste namn, som hon
själv hittade på, nästa dag var atmosfären iskall,
Stanny fanns icke längre till för henne. Stannys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
