Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Ibland härskade idyllen. Det var, när de tre begåvo
sig ut på någon dagslång segeltur. Då skötte Stanny
rodret, kommenderande de andra, som villigt lydde
henne, därför att hon var en skicklig seglare, Över
det blå vattnet sjöng moderns röst. Hon sjöng
vackert med en djup, underbar ton, som Stanny
aldrig hört hos någon annan sångerska. Den blev
till ett med vågornas brus och med havets stän-
diga växlingar. Seglen svällde fyllda av vind, båten
flög fram, Stanny kände sig så lätt om hjärtat, som
om även det varit fästat vid ett vitt segel, som dan-
sade bort över havet. Då berättade modern om sitt
land, om sin släkt. En gång hade hon tagit dem
med dit bort till en stor egendom, som ägdes av
hennes bror. Det var när de voro barn, men de
talade ännu ofta därom, Deras mor trivdes aldrig
i Sverige, Hon längtade ständigt hem, sade hon.
Och ändå hade hon ju nu sitt egentliga hem här,
Sommaren innan Stanny kom till Prästkrägens
hushållsskola, hon var då sjutton år, hade något
hänt, som gjorde hennes förhållande till modern
än mer besynnerligt.
Till Ösa hade då kommit en av Bernards kam-
rater, en ung underlöjtnant. Han var en baron Der-
mont, av en rik och god släkt, och i hemlighet hade
Stannys mor tänkt att detta skulle bli ett utmärkt
passande parti för Stanny. Hon gjorde allt för att
de två så mycket som möjligt skulle vara tillsam-
mans. Och Stanny, som ändå anade moderns planer
med henne, blev-halvt möt sin vilja förtjust i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
