Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Och så med ens tar spänningen slut och jag går
vidare. Om det finns ett liv efter detta, inbillar
jag mig att det skall vara just så i en evig väntan,
en väntan som brinner äv hopp. Har du känt något
sådant?
— Nej, sade Stanny. Och om min mor vore död,
ville jag inte höra hennes röst igen.
Hon vände sitt bleka ansikte mot Angela. Hastigt
släppte hon styrstången och lade båda sina händer
mot Angelas.
— Jag har berättat dig litet om min mor, mum-
lade hon. Jag fick brev från henne i dag igen. Se
hit, så kan du läsa.
Stanny drog upp ett brev ur fickan på sitt för-
kläde. Det var sammanknycklat, fuktigt, som om
hon gråtit över det:
— Läs bara de där raäderna, skall du få se.
Angela tittade litet förvirrad på den stora stilen,
som flöt över papperet. Där stodo några rader under-
strukna. Hon läste dem tyst:
”...och om du någonsin överger mig eller tycker
om en annan mera än mig, då kommer jag att skjuta
mig ett skott för pannan med den där lilla revolvern
du en gång hittade i lådan i mitt natiduksbord. Jag
behöver icke leva längre, sedan jag förlorat min
dotters kärlek.”
— Jag förstår inte, Stanny, sade Angela. Tror
du att hon menar det — att hon skulle skjuta
sig?
Stanny rynkade ögonbrynen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
