Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
jag kunde profetera och visste alla hemligheter och
all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde
försätta berg, och icke hade kärleken, så vore jag
intet. Och om jag gåve alla mina ägodelar till de
fattiga och läte min kropp brinna, och icke hade
kärleken, så vore det mig till intet nyttigt...
Icke en gång Rikens torra eller gälla röst kunde
förtaga orden deras skönhet. De ljödo ut i rummet
för de lyssnande flickorna som ett budskap från en
annan värld.
Angela betraktade Linnéas ansikte. Nyss hade
ögonen lyst av ömhet och extas, nu sågo de åter
lugna och kloka ut. De störa händerna hade hon
sträckt knäppta framför sig.
Och denna lugna, goda flicka hade redan genom-
gått så mycket! Tänk, om hennes barn doge. Skulle
hon då också tala med samma förtröstan om himlen
och Guds rike? Ty trots allt hade hon bibehållit sin
tro på Gud, denne Jesus, som i en förförares gestalt
stigit ned till henne på den blommande ängen.
I den berättelse Angela nyss hört från Linnéas
läppar kastades nu Pauli ord om kärleken in
som silverslantar över en huvudduk, tillverkad i en
bondkvinnas vävstol.
Men hade icke Linnéa själv i sitt väsen något
både av metallens rena klang och av slitstarkt garn,
spunnet av ull från boskapen och färgat av saft från
ängarnas blommor?
Nu lade Riken igen bibeln och läste Herrens
välsignelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
