Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rs
un
— Jo, viskade Angela.
— Man får vara försiktig, fortsatte den andra.
Spröda trådar brista så lätt,
Men hon såg på Angelas unga ansikte, som över-
gjutits av en klar rodnad. Hon flyttade sig när-
mare den unga och lade sin hand med en smeksam,
förtrolig rörelse över hennes.
— Den lilla handen är väl trött? sade hon lång-
samt.
Angela spratt till underligt berörd. Ett par dagar
nu hade hon känt Bells ögon på sig. Vad ville hon?
Sörjde hon över något och önskade sällskap? Hon
var ju så ensam här, eftersom föreståndarinnorna
inte tycktes gilla henne. Angelas blick flackade bort
möt Stannys plats. Men hön såg bara hennes
skuldror och kortklippta hår. Hos Stanny fanns det
trygghet och vänskap. När Stanny var nära henne,
som Bell nu, blev hon inte orolig och darrande.
Ja, hon darrade i hela kroppen bara av att den där
kvinnan lade sin hand på hennes. Men så var det
också så varmt. Man blev trött och besynnerlig av
den här ständigt ljumma luften och det ovana
arbetet.
Nu sade Bell något igen.
— Kan du inte hälsa på mig på mitt rum någon
gång? frågade hon.
Rösten lät dov, ansträngd, och Angela måste
se på henne igen. Hennes ögon lyste, samman-
dragna, smala som strimmor. Munnen var som ett
blodrött streck. Håret kastade en skugga över halva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
