Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
179
— Se ett moln i vattnet! ropade Stanny.
De tittade upp, och där uppe på den nyss så
klara himlen utbredde sig nu ett grått moln, hastigt
vidgande sig likt en svamp som fylles med vatten.
Det uppslukade solen, gömde den, så att den glitt-
rande sjön slocknade och blev svart. En kall vind
kom ilande och stötte emot den heta, stillastående
luften på stranden.
Angela och Stanny döko rysande ned igen.
Då hörde de ett röp långt ute: Det var Margit.
Ingen hade kommit ihåg henne. Hennes huvud
syntes som en svart prick. Flon ropade igen. Ropet
ekade, och svaret kom dröjande och svagt från andra
sidan björkdungen. Det var som om en tvilling-
syster till Margit med samma röst som hon ropat
att hon skulle ila till hennes hjälp.
Innan de förskräckta flickorna hunnit göra något,
kastade sig en lång, kraftig gestalt i:och började med
kraftiga simtag plöja genom vågorna, Det var Linnéa.
Ett par av ungdomarna sköto ut båten, Äntligen
fingo de den lös, men då hade de glömt årorna i
båthuset och måste springa efter dem, innan de
kunde ro ut.
Nägra voro i vattnet och togo hjälplöst några
simtag. Men ingen var en sådan duktig simmerska
som Linnéa. De andra stodo nakna och frysande
på bryggan under det grå molnet. Också deras
kroppar fingo i den underliga belysningen en grå
och livlös färgton.
Innan båten hunnit fram, var Linnéa hos Margit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
