Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
vaggande kropp och den fuktiga, långa nosen fram-
sträckt. Hennes milda bruna ögon betraktade dem
bedjande. Så ställde hon sig på två ben och smekte
med framtassarna 1 luften. Trodde hon att de två
unga flickorna voro en högre makt, som skulle
rädda henne från de väldiga hannarnas kärleks-
betygelser ?
Terriern nösade runtomkring henne. Han slickade
henne ömt, och hon lät det ske med tålig under-
givenhet. Så blev han häftig i sin kärlek. Hön
svängde sig, gjorde små hastiga knyckar och lade
sig slutligen utsträckt på golvet för ätt han inte
skulle komma åt henne,
Då ställde han sig över henne och såg uppmärk-
samt ut mot trädgården, som anade han att de
andra hundarna betraktade honom från något göm-
ställe.
Hyndan gjorde en plötslig rörelse och gled åter
ifrån honom. Hon sprang ned på gårdsplanen, som
var vit av månskenet. Här hann terriern upp henne.
De snodde runt varandra. Hon bet ifrån sig ibland,
men nu på ett lekfullt sätt. Hennes svans viftade.
Hennes kropp gned sig mot hans för att åter av-
lägsna sig. Skuggorna av dem följde dem troget
i gruset.
Angela och Stanny stodo tysta. Ibland suckade
de litet. Men de kunde ej slita sig därifrån.
Nu fick terriern fatt hyndan. Hon stod stilla
med sträckt svans. Hon vände bara litet på huvudet,
nosande efter honom, som om lukten från honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
