Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Och medan Angela hörde på henne, började en
längtan oroligt bulta inom henne: Livet drog åter
in sina klor. Hon såg dem icke längre, förnam
icke heller raspandet av en jättetass, som mot den
blå rymden ristade upp blödränder,
Ack! Att en gång äga ett litet barn! En varelse,
som var helt ens egen och som sög sin näring ur
ens kropp! Hur hon skulle älska det!
I dess blick skulle framtiden skimra som pärlan
i en snäcka. Och dess famn skulle slå en ring kring
Angela och barnet och utestänga all världen. De
skulle glida fram på en lekande flod, som hade
stränder kantade med blommor, alltid tillsammans,
aldrig ensamnmia, i en evig kärlek till varandra.
Linnéa rörde sig. Hon steg upp och gick fram
till fönstret, Där nere på gräsmattan sutto Bell och
Nanna och rensade bär. Nanna pladdrade som van-
ligt och stoppade bär i munnen, som var purpur-
röd av drypande saft från hallonen, som hon hade
i en korg. Nedifrån köket hördes Rikens röst och
ett slammer av porslin, Ett starkt matos trängde
upp. Vardagen kokade och puttrade som en gryta
full av nyttiga rotsaker, vilken blivit satt på spisen
i den tidiga morgonen.
Men Linnéa tyckte, där hon stod, att hon hade
helgdagskläderna på. Mellan sin far och sin mor
gick hon genom ängarna till byns vita kyrka. De
voro svartklädda, därför att lilla Viola skulle
begravas, Far hade på huvudet sin svarta hatt, som
bara togs fram om söndagarna.
14. — v. Krusenstjerna, Kvinnogatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
