Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Judy Rosenrauch, som naturligtvis även stod på
Nannas sida, fastän hon eljes gärna talade om
att hon ”var släkt med Angela von Pahlen”,
sade nu:
— Undra på att Nanna var nyfiken på er två.
Vi skickade ju henne för resten! Vad ha ni egent-
ligen för er? Trolla ni? Vad gjorde de, Nanna?
Angela avbröt ju din berättelse.
Detta fräcka erkännande av att Nanna verkligen
blivit utskickad gjorde Angela stum,
Hon såg på Judy med en förebrående blick:
Men ru var Nanna i farten igen.
— De talade om Linnéa, skrek hon. De älska
henne också. Vi äro inte goda nog bevars, för vi
ha inga barn;
Angela öppnade dörren. Mot de där kunde hon
ändå inte reda sig. Och bara hon tänkte på Linnéa
och hennes sorg över det lilla döda barnet, fick hon
ju gråten i halsen.
Hon flydde nedför trappan och ut i trädgården.
Hon stannade i mörkret tätt intill byggnaden. Hon
tyckte att det sorlade i hela huset som i en brunn,
när man firat ned en vattenhink för att fyllas i
dess djup. Hon såg sig förvirrad omkring. Ett
främmande hus! En främmande trädgård med kallt
månljus, som klöv trädgården i två delar, så att
den med sina utskjutande träd och yviga buskar och
smala rabatter liknade ett stört förvridet ansikte,
värs ena hälft var starkt belyst, medan den andra
våldsamt skuggats | En främmande Angela också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
