Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
som mött Angela förefallit henne så nytt och under-
ligt, därför att hon själv kom från ensamhet, hade
denna unga flicka sprungit emot henne, Deras
händer hade slutits i ett fast grepp, deras hjärtan
hade öppnats, De ägde varandras kärlek och för-
troenden och drömmar, De hade med dunkla ögon
blickat in i en oviss framtid. Aldrig skulle de
glömma varandra.
Men när Stanny nu började gå ifrån Angela och
hennes steg alltmer avlägsnade sig, tyckte Angela
att ringen, som slagits omkring dem, vidgades och
var nära att brista. Det slet i hennes hjärterötter,
som om Stanny dragit i dem för att rycka henne
med sig. De kunde ju inte ständigt få vara nära
varandra. Angela skulle åter bli ensam, utan vänner.
Var för sig skulle de kanske fortsätta att sträva
mot det mål deras drömmar börjat bygga upp.
Och Angela grät lutad mot väggen, medan sak-
naden efter Stanny redan brände henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
