Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 25. Lappkåta och renskjuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månke, Maglena, ja till och med Ante gingo som i
sömn och släpade fötterna efter sig.
De kvicknade knappast till vid att ett års lille Mattes
mötte dem ute i vägen, tultande i snömådden, så helt
naken som han blef född.
Sigri, hans lilla syster, hade all möda att fånga in
honom och få honom med till tältet.
Lappmor, Cecilia, var mera säker i vändningarna. Hon
tog den sprattlande pojken, stoppade ner honom i
klubben (lång vagga af skinn, som kan bäras på ryggen) i den
fina renhårsbädden där, och snörde fast det mjuka
skinnhöljet om hans, af lif och odygd sprittande lilla kropp.
Modern hängde klubben vid remmar, öfver en troa
(smal trädstam) fastgjord i tälttaket. Sigri vippade på
klubben och sjöng lapparnas vilda döfvande vaggsång för
Mattes, som tystnade och lyssnade och somnade.
Stackars trötta små vandringsbarn kastade sig ner på
renhudarna hvilka lågo som en matta rundt elden i
kåtans midt. De väcktes opp för att få i sig det starka
kaffet, som bjöds dem.
Intet kaffe, ingenting i världen kunde få opp ögonen
på Månke.
Men det var märkvärdigt så vakna Ante och Maglena
blefvo af den kaffetåren. De kände med ens hungern,
och huru obegripligt godt renköttet smakade, som de
fingo på kornbrödkaka. Till och med den svarta, starka
soppan af renblod tycktes dem välsmakande. Renmjölk,
som bjöds dem ur fint snidad skålla (skuren ur helt
trästycke) kunde de dock med tack afstå ifrån. Stark och
besk var den också för den som ej var vand vid den.
Getmjölken smakade i deras tycke bra mycket bättre.
Gullspira, hvilkens rika mjölkförråd bjudits
lapphushållet, klef nätt öfver hudarna och lade sig
bekvämt till rätta vid yttersta tälthuden. Månke sof
alltjämt som en pojke af sten. Det var ändå ett det
värsta oväsen utanför tältet. Lapparna skreko och
hojtade när de kastade lasso öfver hornen på renkor,
som skulle mjölkas.
Korna spjärnade emot med alla fyra klöfvarna i
snösörja och bara tufvor. Men drogos fram och höllos stilla
af lappar medan stintorna mjölkade i de små skollorna.
Renkor och kalfvar stirrade undrande på främlingarna,
Ante och Maglena, hvilka hand i hand med Sigri gingo
ute midt i den väldiga hjorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
