- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
172

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 30. Ute i bärskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En afton, det var just innemot slåttandstiden, voro Ante
och Maglena midt inne i villande skogen. Det var
lördagskväll och de hade kommit till en så fin plats, just
råkat på en skogsglänta ljufligt skuggad af hängbjörk och
andra löfträd.

En liten å, i hvars djupa, klara vatten forellerna
plaskade till och kastade sig opp i silfverblänk, flöt sakta
porlande fram i närheten. Midt i gläntan fanns en
väldig sten. Stenen var platt ofvanpå, och ehuru den var
så hög och brant, att den knappt var tillgänglig, hade
Ante med otrolig möda kraflat sig opp dit emedan han
ansåg den vara en passande predikstol för den, som ville
hålla gudstjänst i skogskyrkan på lördagsafton.

Maglena, som var nedanför hade redan ringt helgsmål:

»Bing, bång, bing, bång», och samtidigt dunkat emot
stenen med en annan sten, som hon tyckte gaf ett
klingande ljud ifrån sig.

Ante stod där uppe på klippknallen, allvarlig, med
hufvudet böjdt och händerna knäppta. Maglena satt på en
mosstufva lika allvarlig hon, äfven med knäppta händer.

Prästen Ante läste med ett högtidligt tonfall en psalm
ur en gammal sångbok, som mor haft:

»Det ringer till hvila och veckan går ut,
sabbaten sig nalkar och mödan tar slut.
Tack evige Fader för hälsa och frid,
och nådenes gåfva i nödenes tid.

Du varit mitt stöd i mitt arbetes svett.
Min börda du lättat, mitt bord du beredt.
Och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mig din skyddande hand.»


Ante hade höjt hufvudet. Eftermiddagssolen, som sköt
strålar rätt ned mellan trädstammarna lade ett skimmer
af ljus om hans brunhyllta, kantiga lilla ansikte med de
djupa, allvarsamma ögonen och mörkskiftande håret.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free