Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver Esaias Tegnér af F. M. Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Epilogen vid promotionen i Lund 1820, med flera
andra af omständigheterna föranledde stycken, gaf
honom ett serskilt anseende af en frisinnig, lika klart
som djupt tänkande man, hvilken följde med sin tid,
utan att hanföras af dess bländsken. Huru väl han
kunde, om han ville, uppfatta och utföra äfven en
mystisk idée, bevisar hans Sång till Solen, hvilken
Leopold, ehuru han ännu mindre än Tegnér älskade
det hemlighetsfulla och fantastiska, dock ville sätta
främst ibland hans mindre dikter, dels för tankarnes
lika ljusa som höga flygt, dels för uttryckets renhet
och i den svåraste versart underhållna välljud. Men
det är isynnerhet Frithjof, som upphöjt Tegnér ibland
de främsta af den nyare tidens skalder, och spridt
hans rykte icke blott omkring Europa utan ock till
andra verldsdelar[1].
Samma år 1824, som denna beundransvärda dikt
begynte upphöja honom såsom skald, vann han inom
Svenska kyrkan en oväntad befordran. Ehuru han i
theologisk väg ej haft tillfälle eller anledning att
utmärka sig, hade han dock, såsom lärare för den
akademiska ungdomen och medlem af Domkapitlet i Lund,
vunnit den aktning hos andliga ståndet, att han, vid
ledigheten af biskopsstolen i Wexjö, erhöll det första
rummet på förslaget, genom nästan enhällig kallelse.
Förmodligen hade äfven hans idyll Nattvardsbarnen
bidragit till det förtroende för hans religiösa sinne,
som denna kallelse förutsätter. Utnämd till biskop
1824, rättvisade han genast, genom sin nitfulla vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
