- Project Runeberg -  Fru Catharina Boije och hennes Döttrar. En berättelse från stora ofredens tid /
59

(1858) Author: Fredrika Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ännu en stund stod Margaretha lyst, och
tycktes hon i sitt sinne aldrig hafva kommit på den
tanken, att jag henne med kärlek kär hade; men
slutligen lade hon sin hand i min, sägandes: „ieke vet jag,
om jag rätteligen handlar, men tyckandes mig sålunda
vara trygg, lemnar jag mig i edert beskydd.ik

Betackandes Margaretha med mycken glädje för
hennes fortroende till mig, sade jag henne nu huru
jag hade en plan för oss beramat. Alltså ville jag
till en början bjuda till alt förmå Pecka att sälja oss
sin häst, hvilket endast vore att. hoppas af hans goda
hjerta, ithy att han icke kunde få sig någon annan
i stället, emedan hästar icke mera många funnos i
landet. Visserligen skulle detta betydligt vår lilla kassa
hopsmälta, men det finge nu icke hjelpa. Lättare att
komma på spåren vore vi väl ock sålunda; men
vägen var for lång för Margaretha att till fots
framkomma, och att i någon gård vid vägen få häst, att
ens för någon mil begagna, var ej att påtänka, ithy
att allmogen inga hästar hade. Sedan skulle vi oss
begifva ned till skärgården, der jag för tre år sedan
lemnade min lilla jakt, och skulle vi oss der gömma,
till dess isarne upp ginge, hvilket ej länge töfva kunde,
och skulle jag en till mig att sköta seglen förskaffa
och så lusteliga till Sverige med min lilla skuta
öf-versogla, lemnandes ryssarne att efter oss gapa. Skulle
jag så Margaretha åt hennes stolta slägt lemna, till
dess jag mig en säker post förskaffa hunnit, och
sedan henne till min hustru begära, om hon då hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:29:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frucboije/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free