Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Färden aflopp utan äfventyr, ehuru det gick trögt
i den djupa snön. Nu körde slädan in på en gård,
der ljus syntes oaktadt det täta snöfallet.
„Detta är mitt hemsade Malms reskamrat
till honom. „Afven detta har ryssarna härjat och
brännt. Här stiga vi ur der ljusen lysa. Så,
pelsen af nu hastigt, och så in. Kom, kom, nu skall
du komma genast med mig. Nej, nej, intet krus för
klädseln, du är ju hygglig och bra, sen du krupit ur
vargen. Kom nu, jag är otålig att träffa dem.“
Dörren slogs upp, ett starkt ljussken strömmade
emot de inträdande från de många julljusen. Fru
Catharina, som satt innerst i rummet, reste sig och tog
ett steg mot den unge mannen, som hastande emot
henne slöt henne i sina armar. Äfven Cecilia
omfamnade i detsamma med ett glädjerop den väntade,
käre gästen. Margaretha blott, som hade sett den vid
dörren qvardröjande Magnus, stod orörlig der hon stått,
darrande och ur stånd att ta ett steg, eller yttra ett
ord. Hastigt skilde sig unge Göran från de sinas
omfamning i det han sade: „se, min mor, i min glädje
får jag ej försumma att göra er bekant med den käre
gäst jag hemför, mitt lifs ädelmodiga räddare,
Kapten Magnus Malm, hvars rättighet till vår vänskap
och tacksamhet jag skall förklara, såsnart jag hunnit
helsa på Margaretha. Se, på ett fremmande ställe,
hade jag knappt kännt igen dig.“ 1 detsamma han
skulle helsa på henne varsnade han den häftiga
sinnesrörelse, som hela hennes yttre utvisade. Han slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
