Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också, att fra Catharina ej skulle velat begagna några
smygvägar.
En dag då Malin, biträdd af fru Catharinas
kammarpiga, satt sysselsatt med något bandarbete i yttre
rummet, trädde Cecilia ut ur „fröknarnas kammare,“
men stadnade ännu på tröskeln, for att genom den
öppna dörren säga några ord åt Margaretha. Malin
såg då att denna satt med hufvudet lutadt mot en
högkarmad stol nära dörren och såg lidande ut. Så
snart Cecilia lemnat rummet, började Malin,
fortsättande samtalet med kamraten och höjande rösten så,
att hvarje ord måste höras af Margaretha:
„Ja, kära du, men hvad äro de karlarne att lita
på? Jag kommer just ihåg en serjeant, eller hvad han
var, som låg sjuk här hos torpar Anders under kriget.
Nådig frun skickade ofta mat och lät se om’en, och så
såg jagen ofta. Och hur den då låddes göra sig till
för mig! Nå hvad tycks? Nu träffa jag honom just
innan jag reste hit, och, nej bara, han hade ej
försyn att börja med sitt gamla nojs, och när jag snäste
en sa’ han: nå nå, kära vän, var icke så rar heller,
finare fröknar duger jag åt. Och så sa’ han att han
■ sku gifta sig med en förnäm och rik fröken, och när
jag inte ville tro honom så sa’ han: visst har jag fått
ha mycket besvär och många konster for att ta’na
fast, men nu är hon så befängd i mig, att jag tar
henne huru än slägten larmar. Och ser du, sa’ han,
hon är rik och förnäm hon, och de måste dra fram
mig (or hennes skull, och derföre vill jag icke lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
