Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, sade Ester, Krister fick en attack åt hjärtat.
Vi störde väl inte fru Åström?
— Ånej, jag blir aldrig störd, men det är ju så tyst
här, att man urskiljer varje ovanligt ljud. Jag hörde,
när han sprang uppför trappan.
Hon grep Ester i armen och skakade den litet.
— Är här inte tyst, ni förtjusande människa där!
Här är så tyst om kvällarna, så jag vill kvävas. Man
hör inte det minsta från något rum. När gästerna
försvunnit in till sig, är det som om de sjunkit i en grav.
Jag undrar ibland, om de plötsligt blivit lama. Stegen
som bruka trippa runtomkring en, när man ligger på
ett hotell, dunsarna, prasslet, skrattet — var är det?
Och så utanför trädgården bara sus, sus från träden.
Ester skrattade ofrivilligt. Ingen hade trott att den
lilla livliga frun skulle stanna länge på pensionatet,
och ändå hade hon nu dröjt där hela vintern.
— Gästerna ha inte klagat över att det är tyst, sade
hon.
— Klaga! Vem säger att jag klagar? utbrast den
andra förtrytsamt. Har jag sagt ett ord? Träden kunna
väl inte gärna bli stötta över vad jag sade om att de
susa, och gästerna veta nog inte om att de bli lama
varje kväll. Jag är glad åt den här ljusblå härligheten.
Fröken Steen kommer att tycka att jag är en gammal
toka. Alldeles ljusblå!
I hallen mötte de också fröken Steen, som stirrade
på den ljusblå klänningen med ett uttryck av stel
häpnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
