Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärta och lycka. Utan den drycken förbli vi djur,
som gå med nosarna mot marken och vädra. Men när
vi druckit ur skålen ... Å, då ... Vi förvandlas, allt
förvandlas, själva smärtan är skön och utan tagg.
— Nu reser jag min väg, sade fru Sundling och
steg upp. Gud skydde dig, du är utan allt förnuft.
Utbrottet var över. Fröken Steen sjönk ned på en
stol med bleka kinder och sammanpressade läppar.
Hon hörde knappt på den andra, vilken nu hämtat
sig. Lösryckta ord som: ”Är det den unga gossen där
nere?”, ”du har pratat så du ser ut, som du skulle
svimma”, ”ett sådant spektakel”, ”jag måste med
tåget”, snuddade förbi henne, men hon uppfattade
dem ej. Inom henne brände nu skammen liksom förut
bitterheten, skammen över att ha förrått sitt innersta,
och vissheten om att ändå inte ha nått det hon velat
nå: en smula förståelse.
Och när dörren slagit igen efter den upprörda
systern, som måste springa för att hinna till stationen
i tid, lutade sig fröken Steen stilla fram mot spegeln.
Extasen hade runnit ut i sanden, och hon såg ett blekt
ansikte med en stor vass näsa och ögonen gömda bakom
pincenén. Det var hennes eget ansikte, och det liksom
gav henne igen hennes triumferande ord nyss. Men nu
gåvo orden ett hånfullt gäckande eko ifrån sig. Och
fröken Steens huvud sjönk ned i händerna, som sökte
hon ängsligt skydd, lik en fågelunge, som vid de första
djärva, men dock så osäkra vingslagen fallit ur boet
och nu längtar tillbaka till det obemärkta nästet och
även till huggen och betten från de andra ungarna.
15. — K T use ns t jer na, Fru Esters pensionat.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
