Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med i utvecklingen. Den är likadan nu som i tidernas
början: stum som ett djur eller rytande som ett
uppretat sådant.
En afton i slutet av juni hade Tyra kommit in till
staden för att träffa sin vän. Hon ville säga adjö,
därför att doktorn lovat henne att om någon tid få
ledigt för att fara bort.
De gingo utåt Djurgården. Många människor voro
ute. I det bleka ljuset såg man dem röra sig långsamt,
utan brådska. Dagen var slut, men den skarpa gräns
mellan dag och natt, som mörkret sätter, var utsuddad.
Alla dessa lustvandrande visste, att en blid ljus
sommarnatt väntade dem: så hade de ingenting att fly
undan för. Tyra och studenten promenerade utefter
vattnet. Det var inte en krusning på dess yta. Molnen
speglade sig där, och från stränderna böjde sig
träden fram och doppade sina yttersta toppar i det
kyliga blå.
— Jag skall också resa nu, sade den unge mannen.
Jag far hem över sommaren. Det är väl bara för din
skull jag stannat så länge i Stockholm.
— Jaså, sade hon. Det var ju onödigt.
Han blev ledsen över hennes svar, men ville inte
låtsa om det.
De gingo tysta en stund. Nu kommo de in på
en liten väg, som tog av åt höger. Den var så tyst
och stilla, fjärran från de stora stråken, där alla de
lustvandrande trängdes. Träden sträckte ut lummiga
grenar, och i skymningen under dem fick det täta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
