Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla trodde tydligen detsamma som Annie: att
Ester skulle gifta sig, fastän de ej uttryckte det med
så ogrannlaga antydningar, som Annie hade för
vana att komma fram med. Fru Åström yttrade heller
ingenting mer därom.
—- Kanske jag också reser, sade hon efter en stund.
Nu har jag varit här så länge, och jag har trivts
utmärkt, men jag längtar, ack, ni vet inte, hur jag
längtar ut igen.
— Och ändå har fru Åström rest så mycket, sade
Ester, som ej riktigt kunde förstå denna längtan hort.
Fru Åström lät arbetet sjunka ned i knäet.
-— Ja visst, och därför kan jag inte bli fri från
min oro. Jag hör till dem, som veta, att jorden är ett
rullande klot. Ni andra, ni som sitta på samma plats
jämt, tro visst, att jorden är platt som en pannkaka.
Ni känna inte, hur den skakar och darrar som ett
framrusande tåg. Men underligt nog kan man inte stå stilla
och vänta på, att man skall slungas framåt av farten.
Man får själv sätta sig i rörelse. Vi borde inte samla
på oss så mycket saker, möbler och bråte, hela hus.
En liten påse att bära på ryggen räcker. Vi vore
lyckligare, om vi bara vore pilgrimer. Världen är
fylld av sköna vallfartsorter, och pilgrimsfärden kan
räcka livet ut.
— Det bleve tröttsamt, log Ester.
— O nej, varför det? Det är tröttsammare och
tyngre att alltid stå och vrida på kvarnen, där de grå
vardagarna pressas fram, en för en. Hu då! Det är
ändå besynnerligt, att de flesta aldrig kunna rycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
