Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9 (13 mars) - Pelle Rask. En historia från 1830-talet. Av Hedda Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9. (13 mars)
Redaktion:
Stina Quint
Lilly Hellström.
(1912) Årg. XXI.
PELLE RASK.
En historia från 1830-talet
av Hedda Andersson.
Forts. o. slut fr. föreg. nr.
Allt var nu i ordning. En stor mängd
människor var samlad utanför
borgmäs-targården, och alla spejade ut åt vägen
efter konungens vagn. Se där en gul
schäs med en grann, guldgalonerad herre
uti! Folket höll nästan på att bör ja hurra.
Men nej, det var ju bara länsmannen.
Han förkunnade emellertid, att kungen
var att vänta inom fem minuter.
Därefter körde åter en vsgn fram till
borg-mästargården, oi den åkte en ännu
grannare herre. Åter hördes ett och annat
litet hurrande — men inte nu heller var
det kungen som kom. Nej, men — nu
är han här! skreks det strax därefter
ute bland folket, och fram till trappan
körde i sporrstreck en stor vagn, dragen
av fyra hästar i spann. Kanonerna då
nade, folket hurrade och konungen steg
ur och hälsade vänligt åt alla håll. Flera
vagnar med granna herrar uti körde
fram på samma gång. Folket hade aldrig
varit med om något ståtligare; man rik-
tigt jublade av förtjusning. Pelle sträckte
sig framåt så långt han kunde för att
se efter, hur det gick för farfar, som
stod där nere bland de andra. Månne
han kunde se kungen? Nej, det var
omöjligt, det förstod Pelle, han hade ej med
sitt träben kunnat komma så långt fram.
Nu började kungen stigauppförtrappan.
Med sitt vänligaste leende betraktade han
de små blomsterflickorna. Somliga
klappade han, åt andra nickade han och då kom
till Pelle, så kysste han honom på pannan.
— Jo, jo, han förstår nog, att jag är
gosse, tänkte Pelle. Men däråt fick han
ej länge fröjda sig. — Vad heter du min
lilla flicka? frågade kungen på franska.
Hans tolk öfversatte frågan, och Pelle,
som alldeles glömde sin flickdräkt, gjorde
ställningssteg, som han alltid brukade
vid högtidliga tillfällen, lyfte två fingrar
upp till blomsterkransen och sade med
hög röst: — Gud bevare nådig kungen!
jag är gosse och heter Pelle Rask. Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
