Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under marknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra icke skada åt någon, om vi dricka fast tio koppar
kaffe, men när en karl får sig några supar för mycket,
så kan han fördärva både hustru och barn och hela
hemmet.
FIA. Värsta skadan gör han visserligen sig själv;
nog vet man huru det går med en stackare, bara han
engång kommit i supantagen; det går nedåt och nedåt,
tills han duger till ingenting.
BACKAS V. Jag blir alltid så tung om hjärtat,
när jag ser unga gossar, som tagit sig ett glas för
mykket. Eget är närmast, och det är alltid på Gusta jag
då tänker.
FIA. Gusta är ju en så bra pojke, så icke behöver
du sörja för honom.
BACKAS V. Gusta är ung än, och de’ finnes så
många som fresta. Aj, aj, vad jag kan vara ledsen på
de där käringarna, som gå omkring med starkt på
marknaderna, fast det heter att all utskänkning är förbjuden.
FIA. Dem kunde karlarna kalla till käringar,
riktiga syndakäringar; men då är det bara så vackert
»moster» och »madam», och vi ordentliga kvinnor få heta
skvallerkäringar.
BACKAS V. De mena, att vi taga heder och ära
av folk med vårt kaffeskvaller.
FIA. Åh, inte är det så farligt med den saken, ty
ingen fäster sig ju så stort vid, om det också litet skulle
skvallras.
BACKAS V. Säg icke det; folk tror så gärna allt
ont, som berättas om andra. Men jag tycker, att vi
kvinnfolk nu fått så mycket nytt att tänka och tala, att vi
gärna kunna lämna bort allt byskvaller. Det var annat
förr; man hade så litet att tala om, när tankarna aldrig
hunnit utom hemknutarna, och man ej heller riktigt fått
syn på huru stort och mycket kvinnan har att verka
också inom det lilla hemmet.
FIA. Hjärtandes, huru vi förr kunde hålla på att
tala om allt möjligt smått i månadtal. Minnes du huru
det var, när Bisas Lotta kom till nattvardskyrkan med
avig kjol. Som lycka var, att Nilsas Eva märkte det,
när Lotta satte sig i bänken, så Lotta hann sticka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
