Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jonas: Ja, inte ä’ de’ så roligt alla gånger, men det
måste väl gå. Ibland får jag god mat på hotellen, och
någon gång får jag där smaka på öl och vin. En gång fick jag
ett stort glas vin och det värmde så skönt i hela kroppen.
Men sen blev jag så sömnig, att jag somnade i en portgång
och skulle blivit överkörd, om ej polisen i tid väkt mig. Men
då var jag så vr i huvudet och frös så förfärligt. Huu då!
Aldrig har jag frusit så.
John: Ja, ser du, sådana äro de starka dryckerna. De
bara ljuga för oss. Giftet, som är i dem, driver blodet ut
mot huden, och då känner man sig varm för en stund, men
efteråt fryser man så mycket mera.
Elsa: Kära Jonas, lova att ej mera dricka vin när de
bjuda dig. — Tänk, om du skulle börja supa, när du blir stor.
Konkad : Kära borstarpojke inte ä’ de’ så farligt, som de
säga. Drick du på bara när du får!
Anna: Konrad, hur vågar du säga så?
Elna: Nej, vad du ser viktig ut, Anna. Inte tror jag
heller att de starka dryckerna äro så farliga, bara man ej
super för mycket.
Maria: Alla som blivit drinkare ha tänkt just så. De
ha alla börjat med litet, men så har det blivit mer och mer.
— Tänk på „handlare-Lars“.
Elsa: Och tänk på vad Jonas berättat!
Axel: Minns du ej alkoholen som brann?
Konrad: Sådant skräpprat. Ni ä’ så snusförnuftiga, att
man snart ej mera orkar höra på er. Det behövs nog mera
bevis, för att få mig att tro, att de starka dryckerna bara
göra illa. (En flicka som säljer blå band inträder, niger.)
God afton! Vill ni köpa blå band?
Elsa: (Tittar i korgen.) Nå, men det är ju likadana
band, som ni fick på mötet.
John: (Närmar sig.) Ja, alldeles likadana. Varifrån har
du fått dem?
Flickan: Min mamma lagar dem, och så säljer hon dem
för bara 5 penni stycket, ty hon vill så gärna att alla gossar
och flickor skola köpa och bära dem.
Oskar: Varför det?
Flickan Jo si, det är ju nykterhetsmärken, och mamma
vill så gärna att alla gossar och flickor skalle låta bli att
smaka på starka drycker.
Konrad: Varför vill hon det så gärna?
Flickan: Ja, om ni vill höra, skall jag berätta en liten
berättelse, som mamma sagt, att jag skulle berätta.
Gossar och Flickor: Berätta, berätta!
Jonas: Berätta på bara och var inte schinerad!
Flickan: Det var en gång en liten gosse. Han var så snäll
och så glad. Ofta tog hans moder honom upp i famnen,
tryckte honom intill sig och bad: „Gode Gud, låt min gosse
bli en god människa! Låt honom ej gå vilse i värdens villa!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
