Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pet där och räknar dem åter och åter. Men jag, som känner
honom, vet att där på djupet ingen frid är. Samvetet talar
ännu hos honom. Och det ger sig tillkänna pa ett underligt sätt.
Han, som förr var så käck och modig, är nu rädd. Huru det är
därute bland stormande, mörka vågor, vet jag ej. Men när han
är här hemma är det särskilt barnen han fruktar. — Jag tål
inte dem och deras ögon, säger han. — Varför se de alla så
underligt på mig? — Och ser han ett barn, går han undan, som
för en stor fara. — Visst är det samvetet, som talar, det förstår
jag. Och så länge det säger sitt ord, är det visst hopp ännu.
O, att tänka sig att frid och lycka ännu kunde komma!
Men här sitter jag och glömmer alldeles att det är fredag
afton då Petter sade sig måhända komma hem. Jag har ju
försummat att sätta på kaffepannan, så han får något annat än
den hemska spriten, dä han kommer från sin villande färd.
Stackars, stackars gubbe! (Sätter på kaffepannan). (Det
bultar på dörren).
— Vad, är han hemma ren? — (Öppnar dörren). John och
Ida komma in. — Vad i alla dagar? — Två barn!
JOHN o. IDA. Godafton.
IDA. Är mor så snäll och visar oss, var vägen går till byn.
Vi har varit att plocka lingon och så gick vi vilse i skogen. —
JOHN. Nog hittar jag vägen alltid, men––– —.
MAJA-ULLA. Jag ska’ nog visa er vägen, skynda er bara.
(Öppnar dörren).
(Erik, Axel, Jenny och Vendla rusa in).
M. U. Bevare mej väl. (För sig). Vart ska’ jag ta’ vägen
om Petter kommer? Vad söker ni? Fort ut med er!
JENNY. Var inte ledsen, snälla mor. Vi sku’ vänta
därute på John och Ida. Men då såg vi något, som rörde sig
i skogen och kom liksom hitåt.
VENDLA. Och så tänkte vi, att det var rövaren, som bor
här i skogen. Och vi blev så rysligt rädda.
M. U. — Rövarn?
VENDLA. Säj snälla mor, inte bor han väl i den här
stugan?
M. U. Jo, jo, jo — han bor här. Och vart ska’ jag nu ta’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
