- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
71

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han det för1 den andre, och när han slutat sade han:
»Säg mig nu hvad du tänker om det, öppet som en
vän.»

Så föllo våra ord. Men våra tankar, om också
omedvetna, voro: »Säg mig, att det är genialiskt och
förträffligt, min gode vän, äfven om det icke synes
dig så. Världen är grym mot dem, som ännu ej
eröfrat den, och om vårt ansikte också är gladt, så äro
våra hjärtan dock tunga. Ofta äro vi trötta och
misströsta, ack ja, ofta! Ingen tror på oss och i våra
dystra stunder göra vi det ej häller själfva! Du vet hur
mycket af mitt eget jag har blifvit nedlagdt i detta,
som endast skall roa andra under en ledig stund. Säg
mig att det är bra. Uppmuntra mig — gör det, gör
det!»

Men i sin glädje åt kritiken, som väl är
civilisationens surrogat för grymheten, svarade den andra
mer öppet än vänskapligt. Då blef den olycklige
författaren röd af vrede och det ena onda ordet följde
på det andra.

En kväll läste min vän för mig ett stycke som
han skrifvit. Mycket var godt, men där förekommo
också fel (det lär ej sällan hända så) och dem tog jag
fasta på och gjorde narr af dem. Också om jag varit
en kritiker till yrket, skulle jag inte kunnat- utgjuta
mera onödig galla öfver stycket.

Så snart jag stannat i mitt hån, steg han upp,
tog manuskriptet från bordet, slet sönder det, kastade
det i elden — han var ännu mycket ung — och när
han sedan med hvitt ansikte stod framför mig, sade
han mig, utan att jag bedt honom om det, sin mening
om mig och min konst. Det är väl öfverflödigt att
tillägga, att vi efter dessa ömsesidiga yttranden skiljdes
åt i vredesmod.

Ar igenom återsåg jag honom icke. Det är
trängsel på lifvets gator, oph om vi ej hålla hvarann i han-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free