- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
75

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 75 —-

förargade henne. Det var för mycket
uppmärksamhet af en färjpojke. Därför sprang hon i fullt
vredesmod emot honom.

»Hvad tänker du på, lymmel, som du är!» skrek
hon, ’medan hon kvitterade räkningen och drog pojken
först i vänstra och sen i högra örat. »Du ä’ en riktig
torpedo. Hvad gör du här? Hvad vill du?»

»Jag vill ingenting alls», sade pojken och kliade
sina öron, »jag har med mig en herre».

»En herre», sade Amenda, tittade sig omkring,
men såg ingenting. »Hvilken herre?»

»En tjock herre i halmhatt», svarade pojken och
tittade förskräckt sig om.

»Godt; hvar är han?» frågade Amenda.

»Vet ni», sade pojken rädd, »han stod därborta i
andra ändan på färjan och rökte en cigarett».

I det ögonblicket visade sig ett hufvud ofvan
vattnet och en utmattad men ilsken simmare dök upp
mellan vår båt och sandbanken.

»Nej, se där är han!» utropade pojken förtjust.
En sten föll tydligen från hans hjärta, när han såg
hemlighetens lyckliga lösning. »Han måtte väl fallit
ur färjan.»

»Mycket riktigt min gosse. Så måtte det gått till.
Och här har du din belöning för att du hjälpte
honom med det.»

Med sådant tal visade sig min drypande vän, som
nu krupit upp på däck, bockade sig ned och följde
Amendas exempel, i det han gaf uttryck åt sina kän^
slor på pojkens kinder.

Saken hade i det hela det goda med sig, att
pojken fick den rätta lönen för sina tjänster.

Äfven jag hade ofta haft i mitt hjärta önskan att ge
honom något extra. Jag tror att han var hors concours
den dummaste och lataste bängel, som jag någonsin
träffat, under min promenad genom lifvet. Och de|
vi}l säga något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free