- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
104

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— io4 —

er man har starkare feber än som är nyttigt, och ni
kan lugna honom’.

»Hviskande svarade hon mig utan att lyfta
hufvudet: ’Jag skall straxt vara där. Bönestunden är
straxt slut.’ Hennes svar förvånade och förargade mig.
’Ni handlar mer efter Kristi sinne, om ni genast går
med mig hem’, svarade jag skarpt, ’än om ni stannar
här. Han ropar oupphörligt efter er och jag kan ej
få honom att sofva.’

»Hon lyfte hufvudet ur händerna. ’Ropar efter
mig?’ frågade hon i något vantrogen ton.

»’Ja’, svarade jag, ’under hela sista timmen har
han oupphörligt ropat, hvar är Luisa, hvarför kommer
inte Luisa till mig?’

»Hennes ansikte var i skuggan, men då hon vände
det och det svaga ljuset från en gaskandelaber
belyste det, inbillade jag mig, att jag såg henne skratta,
och hon var mig mer förhatlig än någonsin.

»’Jag skall komma med er’, sade hon, steg upp,
lade bort sina böcker, och vi gingo tillsamman ur
kyrkan.

»Hon stälde under vägen en mängd frågor till
mig: Om patienten under febern kände igen
människorna omkring sig? Om de påminde sig verkligt
uppöfvade tilldragelser? eller om deras tal endast var ett
osammanhängande pladder? Om man kunde ge deras
tankar en bestämd riktning?

»Så snart hon låst till dörren efter sig, kastade
hon af sig hatt och kappa, och kom hastigt och sakta
upp för trappan.

»Hon trädde fram till hans säng och såg ned på
den sjuke, men han var icke alls medveten om hennes
närvaro och fortfor att fantisera. Jag sökte öfvertala
henne att samtala med honom, men hon förklarade det
vara gagnlöst, drog en stol i närheten och satte sig ned.

»Då jag märkte, att hennes närvaro ej gjorde
honom godt, sökte jag öfvertala henne att gå till sängs;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free