- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
110

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— no —

»’Jeanie’, hviskade hon, ’ansei du det orätt att
bedraga någon, när det är till hans eget bästa?’

»’Jag vet inte’, svarade flickan; ’jag tror inte.
Hvarför frågar du det?’

»’Jeanie, din röst lät alltid alldeles lika min egen
— du mins ju hur man hemma ofta förväxlade oss.
Jeanie, ropa du i mitt ställe — endast — endast tills
han blir bättre. Lofva mig det!’

»De hade, dessa två, älskat hvarandra mer än
annars är vanligt mellan systrar. Jeanie kunde inte
svara, men hon slöt sin syster fastare i sina’armar, och
den andra var tillfreds.

»Sedan samlade barnet hela sin återstående lilla
lifskraft till en sista ansträngning och rätade upp »sig i
sin systers armar.

»’God natt, Jack’, ropade hon klart och högt nog
för att kunna höras genom den låsta dörren.

»’God natt, min lilla fru’, ropade han gladt
tillbaka. ’Går det dig bia?’

»’Ja, min älskling. God natt.’

»Den lilla aftärda gestalten föll tillbaka i sängen,
och allt, hvad jag ännu vet, är att jag tog fatt i en
kudde och höll den tätt intill Jeanies ansikte, så att
hennes snyftningar inte skulle tränga in i det andra
rummet; sedan gingo vi båda ut genom den andra
döiren, ilade ned i köket och föllo hvarandra om
halsen.

»Huru vi två kvinnor under tre hela dagar
lyckades hålla bedrägeriet i gång, kommer jag aldrig att
kunna förstå. Jeanie satt i rummet, där hennes döda
syster låg utsträckt under täcket, och jag uppehöll mig
hos den lefvande mannen och ljög och bedrog honom,
tills jag fann glädje i det och måste taga mig till vara
att ej öfverdrifva.

»Han undrade öfver mitt så kallade goda lynne,
och jag sade honom, att det härledde sig af att veta,
att hans fru var utom all fara. Och sedan dref mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free