Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Måhända har någon af mina läsare hört talas om
något, som kallas "trollringar" och som i södra Europas
trädgårdar ej sällan användes. Förfaringssättet är helt
enkelt; man fäster nemligen blott en ståltråd eller dylikt
kring en gren och tilldrager detta band mycket hårdt —
och resultatet visar sig i betydligt rikare fruktaf kastning
på de sålunda behandlade grenarne. Efter den nyss gjorda
framställningen af saftomloppet torde man dock med skäl
kunna fråga, huruvida denna benämning "trollringar" är
befogad eller icke.
Hafva vi aktgifvit på ett blommande äppleträd, så
hafva vi säkerligen vid åsynen af denna rikedom af
blommor, hvarmed det är öfversålladt, ej kunnat undertrycka
den tanken, huru få af dessa blommor komma till full
utveckling. d. v. s. blifva mogna frukter. Gå vi sommartiden
i en trädgård, finna vi ständigt under äppleträden en
mängd unga kart, hvilka ahallit — och en af orsakerna
härtill är utan tvifvel den, att det ej funnits en tillräcklig
qvantitet näringssaft för dem alla, hvarföre äfven de
svagare måst duka under för sina mera kraftiga syskon, hvilka
tillröfvat sig största delen af den gemensamma födan. Skulle
man nu kunna hämma den nedstigande saftströmmen, så
måste naturligtvis dess safter kasta sig på de delar, till
hvilka den har fritt tillträde och dessa sålunda rikligare
utvecklas — och det är just detta, som sker genom de
s. k. trollringarne. "Trolleriet" upplöser sig sålunda här,
liksom i alla andra fall, till en enkel och naturlig följd
af allmänna naturlagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
