- Project Runeberg -  Det fulländade äktenskapet : en studie i samlevnadens fysiologi och teknik /
264

(1946)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot skämt och lek, som leda till en ny spänning; månget äkta
par i mogen ålder är så säkra på sin sexuella potens, att det
inleder ett nytt kärleksspel innan den föregående spänningscy-
keln löpt banan ut; det betyder ju endast, att det egentliga efter-
spelet uppskjutes till senare och rubbar inte grundprincipen: att
ingen genitalretning får störa den avspänning, som bör följa
omedelbart på orgasmen.

A & &

Hur länge efterspelet bör räcka, låter sig naturligtvis inte
bestämma. I idealäktenskapet går det omärkligt över i ett nytt
förspel, ty även om detta börjar mycket senare; så lever efterspe-
let kvar i form av ett ord, en öm blick, en viskning erinrande om
det gemensamt upplevda, en anspelning på den stundande lyckan
i en ny förening.

Och även om lyckan aldrig mer skulle kunna förnyas, om
makarna skilts åt, kanske för alltid, så ger efterspelet ett eko —
så länge själen lever och kan minnas.

Ty ekot av en så stor lycka dör aldrig bort.

- - &

”Det fröjder som vi gemensamt smakat i kärleken ha i själva
verket blivit mig så kära, att de aldrig beröra mig obehagligt och
aldrig kunna försvinna ur mitt minne. Och vart jag än vänder
mig, så har jag dem för ögonen och de ge min åtrå nytt liv...

”I stället för att sörja över vad vi gjort, suckar jag vid tanken
på vad vi inte mer kunna göra. Och inte endast vad vi gjort, utan
också den stund och plats där vi gjorde det har så djupt präntats
in i min själ tillsammans med din bild, att jag i tanken återupp-
lever om allt med dig och inte ens finner frid i sömnen. Ja, krop-
pens rörelser förråda ofta min själs åtrå och ord, som jag inte
förmår hålla tillbaka, falla från mina läppar.”

(Brev från HELOISE till ABELARD.)

264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 01:33:23 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fullakt/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free