Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— / / —
upplyst af de handlyktor, hvarje munk bar i sin hand.
Klosterbröderna stodo orörliga, och man skulle kunnat taga dem för
bildstoder, om ej deras dofva röster dystert ljudit genom kyrkohvalfven,
hvilket gjorde ett nästan hemskt intryck. Hela klosterpersonalen
räknade ioo man, hvaraf 30 fäder, 40 bröder och resten noviser.
Klostret kan emellertid godt rymma 800 personer. Jag lämnade
det rätt glad att icke behöfva stanna där, och vi begåfvo oss nu
till Grandron, ett utsiktsberg, dit vi hunno kl. 4 på morgonen,
i lagom tid för att se solen gå upp bakom Mont Blanc. Utsikten
var hänförande; på ena sidan Dauphiné med Rhône och Isère,
Lyon och Grenoble, på den andra Savoyen med Bourgetsjön,
bakom oss alpkedjan. Vi foro tillbaka till Aix öfver Chambéry,
mycket belåtna med vår utflykt. Den följande tiden återknöt jag
förbindelsen med fru de Rennes och hennes kotteri, och vi roade
oss med ridpartier på åsnor i omgifningarna. Vi åsågo äfven en
kapplöpning på dessa djur, hvilken jag aftecknade. Ritningen
öfver-lämnade jag sedan på därom framställd begäran till en dam i vårt
sällskap, hertiginnan de Fitz-James. För öfrigt delade jag vid
af-skedet från Aix ut en hel del alster af mitt ritstift, hvilket jag
också säkerligen haft att tacka för de flesta angenäma
bekantskaper, som jag här gjort.
Författaren skildrar härefter sin resa öfver Genève och
Cha-mounix till Italien, sin vistelse vid de lombardiska sjöarna och i
Milano, Verona, Vicenza, Padua samt Venedig, där han en dag,
själf sysselsatt med att afteckna ett palats, fick se en ung man i
hvit blus, som jämväl höll på att rita. Mannen föreföll honom
bekant. Det var Egron Lundgren. Återseendet blef särdeles gladt,
och de följdes sedan till Castellamare, dit Reuterskiöld, som blifvit
ordinerad att där vistas någon tid, nu jämväl inbjöd Lundgren,
hvars hälsa ej heller var den bästa, att medfölja. Här afbrytas
emellertid såväl reseskildringen som de från 1833 fortlöpande
minnesanteckningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
