Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skildrade för honom våra utfärder och små äfventyr, bland
hvilka historien om björnungarna tycktes mycket roa honom; han
ville veta deras storlek och vanor samt öfvergick slutligen till att
tala om sitt varma intresse för Tullgarn och de förändringar han
där vidtagit. Då han hprde, att jag var här för första gången,
kallade han på sin son Carl och bad honom visa mig allt sevärdt.
Jag lämnade den sjuke med rördt hjärta och en känsla af, att jag
skådade honom för sista gången.
Sedan jag i sällskap med kronprinsen besett slottsrummen,
samlades herrarne i matsalen vid 6-tiden, där det serverades ett
slags scherrykobbel, ett bruk, som medförts från Särö. Huss
utmärkte sig särskildt vid beredandet af denna dryck, hvilket arbete
han utförde med samma omsorg, som om det varit fraga om
något läkemedel. Samma afton reste prinsarne med uppvaktning
tillbaka till Stockholm.
På vägen samtalade ¿Afzelius och jag om våra respektive furstar,
framhållande såväl deras förtjänster som fel och svagheter. Hvad
jag hörde af prins Oscars ordonnansofficer styrkte mig i min
-uppfattning af denne furste. Han är en mycket begåfvad,
kunskapsrik och arbetsam herre men ojämn till lynnet och mindre behaglig
att umgås med än kronprinsen, som i mångt och mycket är en
motsats till brodern, och hvilkens fel man lättare förlåter.
Natten hade emellertid inträdt. Mellan Fittja och Stockholm
upptäckte jag vid horisonten åt staden till ett sken, som, i början
svagt, snart öfvergick till tydliga eldflammor. Anlända till
Stockholm fingo prinsarne också underrättelse om, att en eldsvåda [-utbrutit-] {+ut-
brutit+} vid Mosebacke, dit vi nu skyndsamt styrde kosan. Jag
lånade kronprinsen min uniformsmössa och fick i utbyte hans lilla
resmössa. Vid vår ankomst till stället stodo tvenne hus i låga.
Endast en liten spruta var till hands, och ingen myndighet fanns
på platsen, hvilken i stället myllrade af en hop folk, en del
sysselsatta med att rädda sitt bohag, andra med att blott titta på. Då
ingen ledde det hela, och elden med vindens tillhjälp allt mer [-utbredde-] {+ut-
bredde+} sig, började prinsarne, fulla af god vilja, att taga befälet vid
släckningsarbetet, gifvande order och kontraorder åt brandman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
