- Project Runeberg -  Minnen / Del 1. 1833-1861 /
178

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Westerlund och hans talrika familj gjorde sitt bästa för att
undfägna prinsen och hans följeslagare. Sedan 30 års tid bosatt i
Jockmock, har Westerlund förvärfvat sig sina vidt kringspridda
sockenbors vördnad och kärlek; med en lön af 1,500 kr. har han
lyckats uppfostra 17 barn, hvilka alla äro vid god hälsa; en son
är redan präst, två äro skollärare och tre gymnasister i Luleå, dit
ena systern följer dem för att sköta hushållet åt dem under
terminerna. Flickorna äro vackra blondiner, de städa rummen och
passa upp oss vid bordet. Under vintermarknaden är
prästgården öfverfull af gäster, mest lappar; de giftaslystna passa då på
att låta viga sig; under året födda barn döpas; de gamla taga
reda på sina födelseår, som de regelbundet sedan glömma, så att
den arma prästen vanligen tillbringar halfva sin dag med att bläddra
i kyrkböckerna för att kunna tillfredsställa deras nyfikenhet.
Somliga medföra presenter: en renskinka, en renhud etc. Efter
marknadens slut behöfver prästfamiljen 14 dagar för att hinna befria
prästgården från all förpestad luft och orenlighet.

Civilministern, som var medtagen af resans strapatser, skyllde
nu på sin mage och anhöll att få stanna i Jockmock för att i lugn
sköta sin hälsa, under det att vi andra stego till häst för att bese
det vackra Kvickjock. Då vi ridit en half mil, märkte prinsen, att
han kvarglömt sin kikare, hvarför jag skyndade tillbaka för att
hämta den. Jag fann då den magkranke ministern sittande
framför ett väldigt fat med smultron men lofvade att ej förråda honom.
Under det han här höll damerna sällskap, var prästen själf med
på vandringen, hvilken gaf honom tillfälle att besöka en del af
sin vidsträckta församling, som är 40 mil i omkrets. Trots sin
klumpfot haltade han sin väg fram helt obesväradt; prästkappa
och dito kragar bar han inlindade i ett tidningspapper i
bakfickan jämte psalmboken. Hans ämbetsförrättningar togos nämligen
på vägen i anspråk, än för en vigsel eller ett barndop, än för
båda på en gång. Pastorn, som reste i en prästrock af
hemma-väfdt kläde, drog då i hast fram ur fickan de öfriga attributerna till
sitt kall, och ceremonien tog sin början. Första gången jag
bevittnade ett dylikt improviseradt barndop var i Njavivi. En af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free