Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 22 —
visst uttryck i Hannas ögon, som sade mig, att hon
förstod sig på den saken.
Efter två dagars förlopp hade jag fattat mitt
beslut. Jag skref ’Hanna’ på en papperslapp och
skickade af det på posten.
Fjorton dagar senare fick jag ett bref från Josiah,
hvari han tackade mig för mitt råd, men uttryckte
en önskan, att jag skulle kunnat besluta mig för Juliana.
Men säkerligen förstod jag den saken bäst, och då jag
mottog detta bref, skulle Hanna och han vara ett.
Detta bref plågade mig. Jag började undra,
huruvida jag verkligen valt den rätta hustrun åt honom.
Tänk om Hanna icke alls vore sådan, som jag föreställt
mig henne! Huru förfärligt skulle icke det vara för
den stackars Josiah! Hvilka bevis hade jag
egentligen för min åsikt, och huru kunde jag veta, att icke
Hanna var en lat, surmulen tös, som utgjorde en
ständig nagel i ögat på sin stackars utarbetade mor och
en källa till förargelse för sina syskon? Huru kunde
jag veta, att hon var väluppfostrad? Hennes far kunde
ju vara en skenhelig bedragare, såsom så ofta är fallet
med till det yttre fromma människor. Falskhet var
kanske den enda lärdom, hon inhämtat af honom.
Och huru kunde jag å andra sidan veta, om icke
Julianas barnsliga glädtighet skulle kunna utvecklas
till en ljuf, glad kvinnlighet? Hennes far kunde ju,
när allt kom omkring, vara ett mönster för en
sjökapten, som kanske också hade en liten sparad styfver
fördelaktigt placerad. Och Juliana var hans enda
barn. Hvad hade jag väl haft för skäl att icke
uppmuntra denna unga varelses kärlek till Josiah.
Jag tog fram hennes porträtt ur min
skrifbords-låda. Det var som om hennes stora ögon skulle ha
blickat förebrående på mig. Jag såg framför mig det
lilla hemmet, sådant det tedde sig i den stund,
då underrättelsen om Josiahs giftermål slog ned som
en bomb i den unga flickans hittills så lugna lif. Jag
såg henne knäböja vid sin faders stol, under det att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
