Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 83 -r
jag af mig hatten för dem. De besvarade min hälsning
med viftningar, och jag stod ocli såg efter dem, tills de
försvunnit ur sikte.
Jag är frestad att tro, att dessa unga människor
måste vara lyckliga, om de ännu finnas kvar i lifvet.
Kanske lyckan har smålett emot dem, kanske den har
visat dem sitt mulna ansikte, men i hvilket fall som helst
inbillar jag mig, att de äro lyckligare än de flesta andra
människor.
Ibland hände det, att den dagliga syndafloden rasade
med sådan häftighet, att den mattade ut sig i förtid.
Vid dessa sällsynta tillfällen brukade vi sitta på däck
och njuta af den ovana lyxen att få andas litet frisk luft.
Hvad jag minnes väl dessa få angenäma aftnar —
floden, som lyste af många små ljus, de mörka
stränderna, där natten lurade, stormmolnen, som jagade
hvarandra på himmelen, där då och då en stjärna
tittade fram!
Det var en härlig känsla att under en timme eller
par slippa höra regnets entoniga smattrande och i stället
kunna lyssna till fiskarnes slag, till det sakta plasket,
som uppstod då någon vattenråtta samm försiktigt
genom vassen, ocli till de få ännu vakna fåglarnas
kvit-ter.
En gammal kornknarr hade sitt bo i närheten af oss,
och det sätt, hvarpå han brukade störa de andra
fåglarna och hindra dem från att sofva, var minst sagdt
skamligt. Amanda, som var ett stadsbarn, trodde först
att det var en billig väckareklocka och undrade, hvem
som drog upp den ocli hvarför han fortsatte därmed
hela natten; men framför allt undrade hon hvarför
lian inte smorde klockan.
I skymningen, just då hvarenda hygglig fågel gjorde
sig i ordning till natten, började kornknarren sitt
obehagliga knarr. En trastfamilj hade sitt bo i närheten
af hans, och den brukade bli alldeles ursinnig på honom.
»Nu börjar den där token igen», brukade trastmamma
säga. »Hvarför kan han inte knarra om dagen, ifall lian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
