Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166 -r
sängen och stirrar på min egen bild i spegeln. »Din lilla
usling», säger jag till mig själf, »jag skulle sannerligen lia
god lust att strypa dig.» Och sedan rakar jag mig,
tar på mig mina blåa kläder och min höga svarta hatt,
ber värdinnan låta rummet stå för min räkning, tills
jag kommer tillbaka, smyger mig ut ur huset, kastar mig
upp i första, bästa droska och vänder åter till Albany.
Men en månad senare kommer jag in i min våning vid
Albany, kastar Voltaire och Parini på elden, sätter min
hatt på den hederlige gamle Horners byst, tar åter på
mig min blåa cheviotkostym och återvänder till Mile
End Road.»
»Men huru kan du förklara clin frånvaro på båda
hållen?» frågade jag.
»Ack, det går lätt för sig», svarade han. »Jag säger
bara till min hushållerska vid Albany, att jag reser
till kontinenten på en liten tid, och mina kamrater här
tro, att jag är en handelsreasnde.»
»Förresten är det ingen, som saknar mig mycket»,
tillade han med ett melankoliskt uttryck. »Jag är just
inte vidare angenäm i någondera af mina roller. Jag
går till en sådan öfverdrift i allting. När jag är knodd,
är jag det till öfverdrift, och när jag är en blaserad sprätt,
är jag en riktigt förstklassig sådan. Det förefaller mig,
som vore jag två olika delar af en människa, utan någon
midt. Om jag bara kunde moderera mig litet mera,
så skulle alltsammans vara bra.»
Han harklade sig ett par gånger, men sedan brast
han ut i skratt.
»Ja, lifvet är ju en komedi», sade lian, i det han
försökte att öfvervinna sin tillfälliga dysterhet, »men livad
betyder det så länge man känner sig lycklig? Skall det
vara ett glas?»
Jag afböjde med tacksamhet anbudet och gick min
väg, under det han satt kvar och spelade sentimentala
visor för sig själf på sitt positiv.
En kväll, ungefär en månad därefter, kom jungfrun
med ett kort, på hvilket stod namnet Joseph Smythe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
