- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
279

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Återtåget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slottsherren erfara. Han måste hälsa åt alla håll och trycka
hårda händer. Bakom hans rygg yttrades vänligt de
bästa åsikter om honom. "Han är en god människa
och har på sin höjd det felet, att han har ett häftigt
lynne." Så lärde Desnoyers på några ögonblick känna
den angenäma erfarenheten att vara populär.

Då han ankom till slottet, kunde han trots darrningen
i benen betrakta den ansträngande marschen som ett
gott företag. Aldrig någonsin hade parken förefallit
honörn så majestätiskt stor som just denna
sommareftermiddag; aldrig hade de genom vattnets
återspegling fördubblade svanarna summit så vita över det
stilla vattnet; aldrig hade byggnaden, vars bild upp
och nedvänd återkastades av vattengravens gröna
spegel, förefallit honom så förnäm. Desnoyers kände
genast önskan att omedelbart bese ladugårdarna, i vilka
hans kreatur befunno sig; sedan besiktigade han stallen.
Mobiliseringen hade tagit de bästa arbetshästarna ifrån
honom. Hans personal var likaså försvunnen.
Förvaltaren och flera drängar hade blivit inkallade. Av
alla tjänare hade endast portvakten stannat på slottet,
– en bröstsjuk man över femtio år gammal, – och
hans familj, som bestod av fru och dotter. Dessa tre
besörjde fyllandet av krubborna, och mjölkade då och
då kornas bortglömda juver. Inne i byggnaden
lyckönskade han sig ännu en gång till det beslut, som hade
fört honom hit. Hur skulle man ha kunnat övergiva så
stora rikedomar. Han betraktade tavlorna, prydnadsskåpen,
möblerna, draperierna; allt förgylldes av den
nedgående solens glans; och Desnoyers kände djupt
ägarens stolthet. Denna stolthet uppväckte hos honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free