- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
318

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

darrade och var ödmjuk. Kunde verkligen allt vara slut
mellan dem? Hade hennes ed kanske ändå varit falsk?
En oemotståndlig sympati hade dragit dem till varandra,
de kände varandras själar i djupet och nu skulle
de plötsligt träffa varandra likgiltigt, nära på fientligt.
Var det hela icke dåraktighet? Hon älskade honom
som förr och samtidigt älskade hon sin förre make.

Margarete sänkte huvudet och mumlade förtvivlad:

"Du är man, och jag kvinna; jag kan förklara så
mycket som helst, men du kommer aldrig att förstå
mig. Kvinnorna ha hemligheter, som männen aldrig
kunna förstå. En kvinna skulle förstå mig mycket
bättre."

Desnoyers ville lära känna hela djupet av sin olycka.
Hon kunde gott tala ut utan fruktan. Han kände kraft
nog att uthärda alla slag. "Vad säger Laurier, då han
känner sig omhuldad av dig, av Margarete?"

"Han vet icke alls, vem jag är. – Han tror, att
jag är en sjuksköterska som de andra och antager, att
jag åtagit mig hans vård, emedan han är blind och
ensam. Ibland misstänker jag, att han anar sanningen.
Min stämma och beröringen av mina händer irritera
honom. Jag har sagt honom, att jag är från Belgien, har
förlorat mina tillhörigheter och står ensam i världen.
Han har i korthet berättat mig om sitt förra liv, som
en som önskar glömma det förgångna. Inte ett enda
fördömande ord om hans förra fru har jag hört honom
uttala. Men som sagt, jag förmodar, att han känner
igen mig och drager nytta av sin blindhet för att förlänga
sin spelade okunnighet, och det plågar mig. Jag
önskar, att läkarna räddar hans öga och samtidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free