- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
519

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Likfält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

le, blind, döv och okänslig, som en, som icke vet
något om vårt liv, och som visar samma likgiltighet för
ett litet människokryp som för miljoner lik.

Än buro källorna sina istäcken; jorden knakade
under fotstegen som glas; polarna lågo i stela veck; de
svarta, sömniga träden bibehöllo ännu på sina stammar
vinterns metalliskt gröna överdrag; det inre andades
ännu en härsklysten stränghet, liknande slocknande
planeters kyla. Men redan hade våren, tropikernas
palats, anlagt sin blomsterskrud och bestigit sin gröna
häst, som otåligt skrapade med hovarna; snart skulle
han springa över fälten och framför sig under sin
galopp i oordnad flykt driva vinterns svarta rå, under det
att bakom honom det upplösta, gyllene håret vajade.
Örterna vid vägen betäckta med små kroppar, förkunnade
hans ankomst. Fåglarna fingo mod att lämna sina
tillflyktsorter och att fladdra mellan korparna, som
ilsket kraxade vid de slutna gravarna. Landskapet
antog under solens strålar ett falskt leende och minen hos
ett barn, som trohjärtat ser ut i världen, men som har
fyllt fickorna med tjuvgods.

Bonden hade skött trädgårdssängen och fyllt fårorna
med korn. Om också människorna skulle fortsätta att
döda varandra; så hade jorden intet med deras hat
att göra, och levnadsloppet skulle för den skull icke
avbrytas. Plogen hade, som under alla år, dragit sina
oföränderligt jämna fåror och bortsopat människornas
och djurens spår och kanonernas maskineri. Ingenting
var i stånd att förvirra dess hårdnackade arbetsamhet.
De genom skotten uppståndna trattarna hade den fyllt.

Ibland stötte ståltrekanten på underjordiska hinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free