Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Likfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Långsamt började den pinsamma marschen mellan gravarna.
Anföraren genomsökte en skog av kors. Han försökte
urskilja namnen och stannade här och där framför
tavlor med otydlig skrift. René ägnade sig åt
samma arbete på andra sidan. Chichi gick ensam från grav
till grav. Hennes svarta slöja fladdrade för vinden;
varje gång hon böjde sig ned, för att bättre kunna läsa,
stucko de små lockarna fram under sorghatten. Hon
drog åt sig kjolarna, för att kunna gå lättare, och visade
ett stycke av sina tillbedjansvärda vådor. En vällustig
atmosfär, full av sjudande livskraft, dold skönhet och
kärlek ledsagade hennes steg på denna mark av död och
förruttnelse.
Från fjärran hörde hon sin faders röst.
"Ännu icke?"
De båda gamla blevo otåliga och ville så snart som
möjligt finna sin sons grav.
En halvtimma förgick, utan att de påträffade densamma.
Hela tiden endast obekanta namn, inskriptioner,
som visade, att de döda härrörde från andra regementen,
eller kors utan namn. Marcel kunde icke mera
hålla sig upprätt. Marschen genom fårorna och den
mjuka jorden var en pina för honom. Han började
förtvivla. Ack! Aldrig skulle de finna Julius grav! De
gamla böjde sina smärtande huvuden över alla kors,
de knäböjde ofta vid de långa, smala kullarna, vilka
tycktes innehålla lik. De läste namnen; men icke heller
här vilade han: och de gingo vidare på de svikna
förhoppningarnas ojämna, skrovliga väg.
Slutligen förkunnade emellertid Chichi: "Här! Här!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
