Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Första kapitlet. Vad är ett fyrskepp? - § 3 - § 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
sydväst och sjöstövlar, underliga naturbarn. De äro
som vi andra. De äro kulturmänniskor med
kulturmänniskors behov, placerade på en hård station i
civilisationens kamp om detta klot. Och börja inse
allt detta.
§ 4.
Jag hoppas, läsaren redan har klart för sig, hur
ofrånkomligt och logiskt detta tillstånd utvecklat sig
ur tidens eget framåtskridande.
Denna förvandling kunde jag, med lotsen från
Sandhamn som indikator, genast konstatera. När vi, här
skildrade dag, vid 4-tiden över den kalla och
skymmande Kanholmsfjärden närmade oss detta Sandhamn,
d. v. s. det modärna Stockholms yttersta hamnpir,
sade han:
— Det är bara sand och mörker i Sandhamn om
vintrarna. När man har vår hårda tjänstgöring ute
till sjöss, så skulle man åtminstone önska, att det
vore trevligt och ljust och glatt, då man kom hem,
men det är bara becksvarta natten, så man inte ens
ser handen för sig.
— Nå, frågade jag honom, hur många människor
finns det i Sandhamn om vintern?
— Ja, ungefär 250.
— Och ni bildar allesammans en enda likartad kaka?
frågade jag så till sist och fick just det svar, jag
väntat.
— Nej då! Visst inte.
Han gav sig inte in på närmare utredning, men det
behövdes inte. Jag kände fenomenet sen gammalt.
Stadsbor tro i allmänhet, att allt utanför stadens hank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
