Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Andra kapitlet. Första oktober på havet - § 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Vaknar man sent och ser solen högt, är en dags
morgonglädje i livet förlorad.
Jag tänker mig nu, att allt, som människan ser
under sig, ökar hennes kraftmedvetande, allt, som
hon ser över sig, ökar hennes svaghetsmedvetande.
Det är därför himlen alltid är religionens symbol,
blicken uppåt, medan i konsten man alltid framställt
segraren seende ned på den besegrade under:
svärdsspetsen.
Hösten och våren, liksom aftonen och morgonen
beteckna solens låghet på horisonten, människan tycker
sig då nå över henne, ha henne under sig och sväller
av kraft, hon är verksam, full av planer; om våren
på vad hon skall vinna under sommarn, om hösten på
vad hon skall vinna under vintern. Men när solen står
högt, krymper hon, medvetet eller omedvetet, ihop.
Det blir indolenstider.
Detta är nu min förklaring, vad den kan gälla.
Havet var lugnt, fyrskeppet hävde sig endast föga
i den obetydliga dyningen, och jag följde från backen
vår himlakropps speciella villkor för människolivet.
Jag stod med kikaren för ögonen och studerade, hur
Reservfyrskeppet ute i horisonten förvandlades av att
vi gledo med 7 i/2 knops fart upp till dess utsiktstopp.
Först såg jag det så här:
Bild 15. Reservfyrskeppet siktas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
