- Project Runeberg -  Fyrskeppet : en dagbok /
92

(1922) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Andra kapitlet. Första oktober på havet - § 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

och där uppifrån följde jag flyttningen. Där kunde jag
nu först och främst till fullaste evidens konstatera,
vilket ofullkomligt instrument det naturliga ögat’ är.
Jag har ofta undrat, hur det kommer sig, att sjöfolk
äro så nästan ängsligt försiktiga även; alldeles invid
kusterna. Som alla andra romantiskt, d. v. s. i lögner
och okunnighet om tingens verkliga väsen uppfostrade
människor, hade jag vants att tänka mig faran som ett
obestämt något långt, långt ut på havet. Men när
jag nu såg julien i sjön och hur den i de till synes
betydelselösa vågorna slängdes upp och ner, medan
brotten spolade upp och männen fingo sätta kraft
till, när jag sedan såg, hur den gungade upp och ner
längs fartygssidan, medan gröna sjömanskistor och
grå segeldukssäckar (»sjösäckar») firades ner, då
begrep jag! Ty jag såg.

Fyrmästarn var förste man att gå ombord i Reserv,
sen gick julien tur efter tur fram och åter. Nere på
vårt mellandäck hopades kistorna och säckarna, och
jag satte mig här i min hytt och fullbordade skissen,
ty uppe i tornet var det isande — trots solskenet.
Ännu en felbedömning av mina sinnen. Allt såg så
skönt ut för ögat. Vad människokroppen faktiskt är
för en primitiv maskin, och hur oändligt
livsmekanismen måste fullkomnas, innan den blir bara dräglig,
innan man kan hysa någorlunda förtroende för den!

Som jag nu sitter där, knackar det i väggen, skynket
för dörren dras åt sidan, och fyrmästarn syns, sägande:

— Får jag presentera fyrmästar Ström!

— Nej, se! måste jag utropa. Det är ju en
Öre-grundsbo. Jag har sett fyrmästarn förut där uppe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrskepp/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free