Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Det där är nu bara som ett exempel på, hur
skepparna kunde vara i svenska fartyg för en 30—40—50
år sen. Naturligt, att det också fanns goda skeppare,
fast så många minns då inte jag.
— Nå, frågade jag, och provianten ombord?
— Under de tolv år, jag seglade på sjön, svaraide
fyrmästarn, vet jag knappt mer än en gång jag åt
mig riktigt mätt. Det var i Taltal i Chile en jul,
i en engelsman, en Glasgowbark. Då fick vi på
juldagen först en höna, stuvad med potatis, och så en
paj per man, och vi voro så ovana, att vi blevo
övermätta med ens och måste gå och lägga oss mellan
munsbitarna, snart sagt.
Men så var det också det enda verkliga mål, som
vi fått på 26 månader!
Men vi ha inte slut på den. ekonomiska sidan av
sjömanslivet förr i världen ännu inte, herr Nordström.
Olldin var bara e 11 exempel på hur skepparna
behandlade sitt folk ekonomiskt. Men det fanns ett par saker,
som jag skulle vilja tala lite mer om, och det var
slab-kistan, vi kallade det, ombord, och
sjömansbutikerna i hamnarna.
Se, nu förstår man det, att de flesta sjömän på
den tiden, som mönstrade ombord i ett fartyg och
särskilt var det så med engelskt sjöfolk, så kommo
de nästan utan en trasa på kroppen. Det drog
skepparna fördel av. De hade »stores», upplag av kläder,
skor, sjömansverktyg som knivar,
segelsömmarhand-skar och dylikt, och det sålde de till besättningen,
sämsta kvalitet för högsta pris och skinnade sjöfolket
rent hemskt, kan man ju förstå.
Sen, när fartyget kom i hamn och folket mönstrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
