Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
den röda tråden i hela sjölivet. Och där klarnade
också fyrskeppslivets basis.
Svaret kom, söm jag väntat:
— Pengarna. För reddarna och skepparna frakter;
för besättningarna hyrorna. Fartygen skickades ut på
order till den och den hamnen, där frakter beräknades,
men t. ex. en gång fingo vi ligga 5 månar i San
Francisco. Vi hade gått dit för att ta vete och beräknat
frakten till 42 shillings per ton, men marknaden hade
sjunkit till 17,6 shillings, och det var klart att; ingen
kunde ta en last till det priset. Så då lågo vi, till
dess att skepparn gick i barlast till British Columbia
och tog en trälast på Australien.
Jag nämner detta särskilt, med tanke på de
märkvärdiga föreställningar om sjölivet, man ständigt möter
i litteraturen. Särskilt den versifierade.
På sjön under den tid, som omfattades av
fyrmästarns referat, visade det sig ha varit samma
fenomen som på land under hela 1800-talet: fria
konkurrensens krig på kniven om förtjänst, lönearbetarens
slaveri under arbetsgivaren och jäsande missnöje,
dränkt i alkohol.
Nästa punkt, som bör minnas för det följande
ombord!
— Men om vi nu skulle se till provianten, sade
fyrmästarn, så är det begripligt, att sjömanslivet i
hamnarna måste bli, som det var på den tiden. För
man måste förstå, att en sjöman sällan eller aldrig
fick äta sig mätt. Att människor kunnat leva kvar på
jorden och inte varit alldeles fördärvade efter 10 års
liv i en sjömansskans, det tyckes nästan vara ett
underverk. För ta vi nu Olldin till exempel, så minns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
