Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
hur andra med bolmande iver få ila
till hem och till1 hamn,
till jublande fest eller stärkande vila
i julfridens famn.
Ty fyrskeppet ligger där fjättrat och bundet
i ur och i skur,
det vakar och varnar vid yttersta grundet
med lykta och lur.
Och dagarna kräla som slemmiga sniglar
för vaktarens fot,
och nätterna suga som ändlösa iglar
på hjärtanas rot.
Förgäves i bojan det rycker och knycker
från akter till för,
det måste fördra alla himmelens nycker
och havets humör.
Och vakten, som går där på däcket och vankar
så lugn på sin post,
hans dryck är av vemod, och svårsmälta tankar
hans dagliga kost.
Och mistlurn, som frälsar oss andra från fara
och skänker oss hopp,
för fyrmannen är den en tryckande mara
för själ och för kropp.
Ty han kan ej flytta och fly som vi andra
till vänare trakt,
hans öde och plikt är att stanna och vandra
kring däcket på vakt.
(Ur »Nautisk tidskrift».) J. O. M.
13. — Nordström, Fyrskeppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
