Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 10 - § 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Han gav ungdomens formel i en enda fras:
— Ska man stanna på fyrskepp, då måste man läsa.
D. v. s. på styrman, som fordras för att bli befäl.
Ungdomen ville inte längre nöja sig bara med den
plats, den fått av födselns d. v. s. naturens slump.
Den ville själv skapa sitt liv, med egen kraft. Detta
är i många gamla naturdyrkares ögon dödssynd. Men
låt oss inte stanna vid dem. Må de döda begrava
sina döda!
Jag övergår till det sista uttalandet i raden,
fyr-vaktarns.
§ H-
Men dessförinnan som lämplig fond en bild av det
växande, verkliga, okända Sverge. Jag såg det i går
morse kl. 8 i en enda symbol.
Jag hade just vaknat, då extra fyrbiträdet Jansson
knackade på dörrposten, drog undan skynket och sade:
— Vill herr Nordström se en av Ostasiatiska
Kompaniets stora oceanångare, så går han förbi just nu.
Jag upp ur täcket och med huvut i ventilen. Det
var grågryning ute, och Grönskärs fyr blinkade vitt,
vår trofaste kamrat och kompanjon i land. Men mellan
den och oss såg jag ett väldigt ångfartygsskrov, med
hög brandgul skorsten, nästan lika hög som masterna.
— Å tusan! kunde jag inte återhålla. Det var
vackert!
Jag kände igen gossen. Jag hade sett honom lossa
spannmål eller mjöl vid Saltsjökvarn en sommarafton
1919. Han hade på skorstenen blå skylt med 3 kronor
(ett märke, som jag hatar, emedan det numera är
14. — Nordström, Fyrskeppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
