- Project Runeberg -  Fyrskeppet : en dagbok /
212

(1922) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

tog helt enkelt inte emot f. d. drottning-lakejen. Han
fick till hela Europas gapskratt åt det evigt lika
löjliga Sverge vända om hem med oförrättat ärende.

D e t har varit århundradens svenska politik, som
svenska statens avlönade professorer måst göra allt
för att förgylla upp till hjältepolitik. Det var svensk
politik mot Ryssland, mot Polen, mot Danmark, mot
Norge, mot England, mot Frankrike — mot hela
världen!

När tsar Peter låg som skeppsbyggarstudent i
Holland, slog Karl XII sönder fönsterrutor i Sverge! När
tsar Peter byggde flottor och städer, rev Karl XII
upp sitt rike som en trasmatta! Och denne dåre
ha sedan ofullgångna hjärnor, uttröttade av estetiska
och erotiska sensationer, i något slags nationell sadism
tagit upp och förälskat sig i. Flagellanter! Det har
varit »svenskt»! Hyllning till allt, som gått under,
allt, som betytt landets och folkets fördärv!

Och därför inte ett ord i litteraturen, av glädje,
stolthet åt vad land och folk med otrolig seghet,
otrolig livsenergi, otroligt tålamod skapat ur ruinerna,
under den stora, stolta frihetstiden, det modärna
Sverges vagga; under vår tid! Inte ett ord av lycka åt
dessa fabriker, dessa hamnstäder, dockor, varv, åt

i skrytsam sång av gamla minnets tärnor,

vad fädren gjorde och vad han — ej gör!

Vad blåa dunster fylla svenska hjärnor,

vad bilder skrytet jämt dem gycklar för!

Fast frukten ruttnat, drömma vi om blommen.

Hur stark vår ungdom var, hur hjälplös ålderdomen!

Det är sista resterna av denna svenska nation, vår tid ser,
gudilov, dunsta bort. Några röster höras än, men de försvinna
för den nya nationens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:49:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fyrskepp/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free