Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Detta har jag berättat för att varna dig, min
son. Gä oftare bland menniskor! välj dig ett fredligt
yrke! fäst ditt hjerla vid en af bygdens flickor och
fly enslighetens lockelser och de dunkla makter, som
ses i skogarna och bergen!”
Einar gick hem med sin far, och ville lyda hans
råd; men det var ofta, som om lockande röster kal
lade honom till skogen. Hvardagslifvet var så en
formigt, arbetet gick trögt, bilder af skönhet sväfvade
för hans drömmande sinne.
Han kunde ej motstå
frestelsen att åter gä ut långt bort i den kära sko
gen, höra vattnets sång och betrakta bergens under
liga former, eller åter af leran bilda menniskoligurer.
En dag hade han vandrat långt bort. Han satt
nära en stor jättegryta vid forsen; men från berget
sträckte en gammal tall ut sin knöliga rot och sina
vresiga grenar öfver det hotande djupet. Einar klät
trade dit, satte sig på tradeis rot och höll med ena
armen om en gren. Aldrig hade han varit så nära
det vilda fallet. Dess skum bestänkte hans hår med
lina perlor och den häftiga hvirfveln drog hans blick
med sig. Han tyckte alt berget darrade af vattnets
dån och alt han gungade pä tallens rot, som ville
det vresiga gamla trädet kasta honom ifrån sig ned
i djupet. Än tyckte han, som skulle strömmen rycka
hyddor och träd, honom och allt med sig i sin vilda
fart. Han fick en outsäglig längtan alt följa dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
